Snöbollen är kastad och drömmarna lever
Feb 03 2010
Enligt arrangörerna har ca 200 lundabor trotsat snökaoset för att spendera en minnesvärd kväll på Mejeriet, för att se världspremiären av filmen ”Drömmarna på taket”. Innan filmen drar igång minglar Ockupantscenen.se och ska försöka ta reda på hur tankarna går bland besökarna.
Vad har du för förväntningar kring filmen?
Elin: - ”Det kommer att bli väldigt spännande! Jag är här för att jag vill lära mig mer om ockupationerna -69. Mycket roligt att se filmerna från de gamla arkiven!
Jag tycker också det ska bli intressant att jämföra våra anledningar och tankegångar med deras - om varför vi ockuperar hus i Lund.”
Jonas: - ”Jag har blivit nyfiken om ockupationer i allmänhet. Jag deltog i ockupationsfestivalen förra året och från det har jag, förutom en del smärtsamma minnen efter ett batongslag på fingrarna, enbart positiva minnen. Jag är också historiskt intresserad, så nu kombinerar jag två intressen!"
I publiken sitter en grupp politiker, bland annat Lars ”Rasse-Lasse” Hansson (fp) som är ansvarig för nedläggningen av fritidsgården Romano Trajo. Vad han gör här kan man verkligen fråga sig. Vi kommer tillbaka till Lars Hansson senare.
Det är en mysig stämning. I publiken finns ockupanter från dagens ockupationsrörelse, några från den som var aktiv för 40 år sen och många nya ansikten.
Filmen börjar vid 20, lamporna släcks ner och allas ögon riktas nu på bioduken.
Om filmen
Lund 2009. Det är här Sveriges mest aktiva husockupanter finns. De har på senare år ockuperat flera hus som lett till sammandrabbningar med polisen. Det är också i Lund som Sveriges allra första husockupationer äger rum. Den 17 maj 1969 ockuperas ett rivningshus på Västra Mårtensgatan av en grupp som kallar sig Allaktivisterna. De förespråkar ett hus för alla generationer, där allt bestäms utan inblandning från myndigheterna. Under fem månader ockuperas tre hus, men kampen om ett eget hus misslyckas. Ett år senare är Allaktiviströrelsen upplöst. I journalisten Ivan Loftrup-Ericsons film DRÖMMARNA PÅ TAKET möter vi husockupanterna, då 1969 genom SVT:s arkivfilmer och idag, 40 år senare. Det är Staffan, Mårten, Tamara och Jörel, som alla – på olika sätt – fortfarande är starkt påverkade av händelserna 1969.
Filmen slutar och publiken ger skaparna en varm applåd.
Efteråt blir det frågestund med regissören och både nya och gamla ockupanter.
Ivan, regissören, berättar att anledningen till att han gjorde filmen var för att han trillade över SVT-arkivet efter ockupationen av Smultronstället, och tyckte att detta var nutidshistoria som alla borde få ta del av.
Mårten, Tamara och Staffan bestiger scenen och berättar hur de blir djupt berörda av filmen.
Staffan säger - ”Drömmarna lever fortfarande, det är samma känsla.”
Mårten berättar hur han märker hur samhället inte har förändrats på 40 år
– ”Kommunen har lyckats smälta det som hände och beter sig likadant mot dagens ockupanter.”
Kalle, en från dagens ockupationsrörelse i Lund, blir uppkallad på scenen. Han berättar att han verkligen kunde se likheter mellan kommunens och polisens beteende -69 och idag.
- ” Jag känner även igen mig i känslan som beskrevs om hur det var i all-aktivitetshuset, den känslan man får när man uppnår saker tillsammans och där allt är möjligt.”
En vänsterpartist i publiken ställer en fråga till Kalle kring hur han ser på dialogen med Lunds politiker.
Kalle svarar - ”Det var precis som -69, många löften som aldrig hålls. Man får helt enkelt ta vad man vill ha. Det tjänar ingenting till att prata med politikerna.”
Kvällen avrundas och Ockupantscenen.se skyndar sig för att få en kommentar av Lars Hansson. Dock hade han lämnat byggnaden illa kvickt när arrangemanget var slut – med snöbollar flygande efter sig.
Vi hittar Kalle och frågar om han har några ord som kan avsluta kvällen.
-”Synd att inte Lars Hansson öppnade munnen. Nu hade han sin chans till en dialog.”
Det kommer fler chanser att se filmen, den visas i SVT 21 februari samt på Kino 15 och 17 februari.